7/6-10

Ibland undrar jag om det är mig det är fel på. Men är de bara jag som ser det? Eller, är de bara helt enkelt att det bara är jag som inte vill blunda?

Hur kan vi inte se? Hur kan vi vara så lata, att vi hellre blundar.
Att förstå, varför är de så svårt?
Varför kan inte jag förstå min omvärld? Varför måste jag känna mig konstig, för att jag inte begriper mig på den?

Hur kan vi människor vara så elaka. Varifrån kommer den grymheten?
Hur kan vi tala om varandra, men fula och onda ord? Hur kan vi vara så lata, att vi inte orkar bry oss om människorna vi talar om?

Inom oss alla, finns värme och kärlek. Ingen föds ond, ingen föds elak. Vi är alla av exakt samma sort.

Hur kan vi dömma andra, innan vi ens talat med dem? Hur kan vi placera människor i fack, när vi egentligen inget vet? Hur kan vi välja att hata en människa, trots att vi egentligen aldrig mött människan på riktigt? Är det bara för att de är enkelt?

Kan vi egentligen stå för våra åsikter, på riktigt. Eller är våra åsikter bara ett skydd. Ett sätt för oss att hålla oss inom vårat egna, trygga, område?

Är vi fega?

Här är vad jag tycker:

Alla människor, är lika värda. punkt.